Hebreiska språket har en mycket lång historia. Många av språkets olika utvecklingsfaser finns bevarade som skriftspråk men modern hebreiska är idag officiellt språk i Israel där det talas av drygt 6 miljoner människor. Modern hebreiska kallas ibland 'ivrit' efter hebreiska ordet för 'hebreiska'. Språk utvecklas ständigt men förmodern hebreiska indelas traditionellt i Bibelhebreiska, Mishnahebreiska och Medeltishebreiska.
Bibelhebreriska är Gamla Testamentets språk, den judiska Bibeln. Bibelhebreiska kallas ibland klassisk hebreiska då man också beaktar de inskriptioner som finns från den bibliska perioden. Gamla Testamantet skrevs över en lång tidsperod och det är därför möjligt att urskilja olika typer av hebreiska även inom Bibelhebreiska. Man brukar tala om Arkaisk bibelhebreiska, Standard-bibelhebreiska och Sen bibelhebreiska. Arkaisk bibelhebreiska finns endast representerat som mycket gammal poesi i begränsade avsnitt av Moseböckerna och Profetböckerna. Ett exempel på detta är Jakobs välsignelse i 1 Mosebok 49. Stilen kännetecknas av minimalism och delar vissa grammatiska likheter med akkadiska som är ett ännu äldre språk. Standard-bibelhebreiska utgör majoriteten av hebreiskan i Gamla testamantet och det är också den hebreiskan som återfinns på inskiptioner från kungarikerna Juda och Israel. Sen bibelhebreiska härstammar från tiden efter den babyloniska exilen och denna finner vi i böcker som Ezra, Nehemja, Daniel och Krönikerböckerna.
Mishnahebreiska härstamar från den efterbibliska perioden och får sitt namn efter skriften 'Mishna' som är den samling muntliga traditioner som utvecklades under tiden för det andra templet (536 f.Kr. - 70 e.Kr.). Språket var fortfarande levande under tiden för den judiska revolten under Bar-Kokhba (132-135 e.Kr), men vid Mishanas sammanställande omkring år 200 e.Kr. tycks Mishnahebreiska vara utdött eller på väg att bli det på grund av den judiska befolkningens skingrande till arameiskspråkiga områden i norr. Mishnahebreiska utgörs av Bibelhebreiska som har genomgått de semantiska och morfologiska förändringar som språk naturligt genomgår över tid samt med inlåning från omkringliggande språk så som akkadiska, persiska, grekiska, latin och särskillt arameiska.
